Natteld

När jag är i Göteborg verkar det som jag per automatik tänker en del på Håkan Hellström. Trampar kullerstensgator fram med hans låtar i öronen och bryr mig inte så supermycket om duggregn i sidled. (Appropå kullerstensgator så verkar det finnas en jäkla uppsjö av dom här nere. Inte alltid helt bekvämt för fötterna, särskilt inte när man som jag; allt som oftast inte har helt fotriktiga skor på sig.)



Tillbaka till Håkan Hellströmspåret:
Det känns lite speciellt att gå på den gata som just när man går på den beskrivs i låten man har i öronen. Många älskar Håkan Hellström, jag nöjer mig med att älska hans låtar. Blir berörd av slingorna, takterna, pauserna, stämmorna, sättet han får ihop det till en helhet på. Alla sagolika melodier så vackra att hjärtat nästan kan brista. Känner allt det där lite extra mycket när jag befinner mig på plats här i Göteborg. 

I övrigt har det varit en toppenhelg. Lämnade av Maja på centralen nu på eftermiddagen och gick tillbaka. Jag hittade rätt så jag börjar nog så smått lära mig stan. Vi har hunnit med en hel massa tjejsnack, vin, god mat, nya ställen, mer vin och nya människor. Sånt är alltid bra. Längtar lite efter min man men han ringde förut och troligen kommer han ner med sin son i slutet av veckan. Nu är det höstlov så han ska umgås med barnen, repa osv. För mig känns det helt okej. Jag njuter av att vara här det på något sätt känns det lite befriande, nästan som en nystart. 

Nej nu ska jag sova. Det verkar av nån anledning inte funka att lägga upp bilder på bloggen direkt från iPhonen. Jag ska försöka igen imorgon men går det inte så blir det istället ren textbloggning från min dag på stan - eller vad jag nu kan tänkas hitta på imorgon. Time will tell. Time will tell.

i Göteborg. Tänker på Håkan Hellström.

Hans supersöta dotter förbarmade sig över oss och kom förbi med lite take away efter skolan. Petade i mig lite men halsen svider så isglass toppar fortfarande min favoritlista.

Status just nu: fryser och svettas om vartannat. Hostan har eskalerat. Nysningarna kanske avtagit något.

Så ligger vi här. Han sover med sin arm på min mage. Jag ligger på rygg, flippar med telefonen, kollar i taket och är klarvaken.

Han ringde igår. Jag blir som gelé bara jag hör hans röst och lite hesa skratt. Jag älskar sättet han överlappar sina meningar på, pauserna mitt i som uppstår när han blåser ut rök för att sedan suga in den igen. Jag kan nästan 'höra' hur han lägger huvudet på sned så som han alltid gör när han pratar och förklarar. Hans röst får mig att 'se' hans leende och jag tänker på hur han brukar se ut när han spänner sina isande blå i mig, pausar och avvaktar för att kolla av om jag förstått vad han sagt.

Han frågar om jag älskar honom och jag svarar att det gör jag, men jag var för feg att ställa samma fråga tillbaka. Varför tänker jag istället på dom han älskat innan mig? I dagsljus känns allt okej men nu är det mörkt och min hjärna spökar mer i mörker. Det är nu jag borde lägga undan telefonen. Det är nu jag inte borde skriva det här. Det är nu jag borde släcka lampan, lägga mig på sidan och somna. Det är nu jag borde sluta googla på honom eller hans ex. Det är nu jag borde skippa funktionen bildsök. Det är nu jag borde tänka på det han sa. Att han vill. Med mig. 

Snart är han hemma och då släpper jag honom aldrig ifrån mig igen.

Jag är svartsjuk. Det är en obehaglig känsla. Jag borde veta bättre men det gör jag inte. Fan också.

Ibland när jag är hemma hos mamma och pappa skäms jag nästan över hur bra uppväxt jag haft. Våra uppväxter är jätteolika. Han har varit med om saker jag aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Jag har alltid varit medveten om rätt och fel men han har får mig att se längre. Aldrig någonsin ta någonting för givet och göra ett avtryck som betyder någonting.



I politiska situationer har jag vänt 180 grader sedan vi träffats. Det är skrämmande hur opartisk, ointresserad och framförallt oinsatt jag varit tidigare. Jag har levt i Lalaland.  

Ibland behöver man stanna upp och se verkligheten för vad den verkligen är.

Min första tanke när jag första gången hörde namnet var 'Vem f-n är Justin Bieber'? Sen insåg jag att jag inte längre hänger med bland ungdomsidolerna och det känns helt okej. Jag stör mig däremot just nu på hans medverkan i reklamen för Proactive, ett medel mot dålig hy och finnar. Varför? Jo för att han i reklamen säger att man ska använda Proactice för att det citat: 'Är extremt ocoolt att ha dålig hy och finnar?' 



Jag är lyckligt lottad med en fin hy som jag inte behövt bry mig särskilt mycket om men en av mina bästa kompisar hade i ungdomsåren väldigt dålig hy och jag vet hur hon verkligen led av detta. Det spelade ingen roll hur mycket hon rengjorde sitt ansikte, använde olika medel, ändrade sin kost osv. Hon fick till slut äta superstarka receptbelagda mediciner för att få ordning på sin hy och dom gav henne väldiga biverkningar - inte kul alls.

Med tanke på hur känslig och osäker man ändå kanske är i den åldern så känns det väldigt konstigt att höra att dålig hy är ocoolt. Reagerar faktiskt varje gång jag råkar se reklamen. Säkerligen är det inte den unga Biebers fel vad han säger men någon i hans omgivning borde kanske tänkt.

Är nu hemma hos föräldrarna. Tänker vara här ett par dagar och bara ta det lugnt. Njuta på bryggan och andas in lite skärgårdsluft kan aldrig vara fel dessutom måste jag förbereda mig för mitt nya jobb.  

Jag har fastnat i en blogg skriven av en exflickvän till Ola Rapace. Herregud vad den berör. Hon skär ur och lägger sitt hjärta på ett fat och när jag läser det hon skriver gör det ont i hela mig. Jag drabbas av panik, vill inte uppleva det hon går igenom. Dra mig ur. Fort, fort, fort.



Sen inser jag att det är försent.

Hemkommen från en tjejlunch som så småningom blev till en eftermiddag och inkluderande lite spa, massage och en hel massa snack om livet. Så skönt med nära kära vänner.

Det har hänt en del sedan senaste jag uppdaterade er så här kommer en liten sammanfattning om var jag befinner mig just nu och vad som rör sig i min hjärna:

       

1. Min älskade bror har flyttats till en rehabavdelning och blir bättre och bättre för var dag som går. Vad kan rimligen vara större och bättre än detta?
INGENTING.  

2. Jag har sagt upp mig och eftersom jag är sjukskriven så kommer jag sluta innan jag hinner 'komma tillbaka'. Jag har ett nytt jobb som jag ska berätta mer om vid senare tillfälle. Jag kommer verkligen att sakna mina underbara kollegor men efter det som hänt min bror så känns det som om jag har fått ett annat perspektiv på livet. Jag vill leva i nuet med mina nära och kära vid min sida hela tiden, inte på 'hold'.
 
3. Angående ovanstående inlägg så kommer vi dvs min familj (inte kille) behålla lägenheten i Göteborg, det är ett andrahandskontrakt på ett år. Det känns helt okej att ha en lägenhet i Göteborg som man kan åka till lite sådär när man känner för det. Dock kommer lillbrorsan bo där en period. Inget klart ännu dock.

4. Det kändes sjukt jobbigt att somna ensam igår efter att vi i princip vuxit samman, särskilt efter den gångna veckan. Jag har vant mig vid hans doft, andetag, skäggstubben som rivs, hans beniga axlar och framförallt hans värme och jag vill inte vara utan något av det en endaste liten sekund.

5. Dansar runt i linne och trosor här i lägenheten till sköna Price Tag med Jessie J. Kanske lite laim men jag står för det. Herregud jag dejtar en ikon som är bland det sexigaste, snyggaste och bästa som finns - dessutom 16 år äldre - ibland måste JAG få ha mina moments.

6. Har en nära vän som ska bli mamma i februari! Yippie Yippie Ja!  

7. Inser att det är dags att plocka fram vinterjackorna. Det är kallt ute. Och mörkt.

8. Gillar inte Håkan Juholts undanflykter på nyheterna. Har han inte lärt sig något efter Mona Sahlins Tobleroneaffär? Eller 'Vad som göms i snö kommer fram i tö'. Förlåt men jag kunde inte låta bli. 

9. Är sjukt sugen på att se Woody Allens 'Midnight in Paris'. Jag har tre favoritregissörer. Woody Allen är en av dem.

10. Såg grannen Fakir utanför. Hunden har blivit jättestor. Om den ställer sig upp på bakbenen så är den säkerligen ett huvud högre än sin husse.

11. Angående ovan nämnda person så funderar jag på varför han envisas med att ha den där blå sjömansmössan? Han är ju så mycket snyggare med kortklippt hår, så som han hade för några år sedan.

12. Längtar just nu till sängen i rummet med den ensamma röda gardinen.




Det var väl ungefär vad jag hade för denna gång.

Ju närmare Stockholm vi kom desto jobbigare kändes det. 

 

Back in reality känns än så länge 'sådär'.

Jag trodde kanske inte det här lantligt avskilda riktigt var min grej men det är det. Vi njuter av tystnaden, ensamheten och av varandra. Igår tog vi oss ner till havet. Oändlig strand med höga sanddynor, dramatiskt och vackert. Jag är lite svag för det platta och karga.

Har för första gången i mitt liv huggit ved med yxa. Kände mig maskulin.

Vi synkar varandra väldigt bra och det är skönt att bara få vara. Hemma finns alla måsten, här finns bara vi två.

Här kommer en liten hälsning från Skåne. Det är verkligen vackert här nere och det känns lite som att vara i Danmark och det är kanske inte så konstigt eftersom Skåne faktiskt varit danskt ganska länge. Husen är mestadels av sten och det är supercharmigt. Jag skulle vilja fota allt jag ser och visa er men no can do.



Vi bor verkligen på landet och är helt själva. Havet ligger ca 15 minuter bort med bil, det bästa är den öppna spisen och jag tycker det gamla är charmigt. (Ganska mycket 60 och 70-tal i blandad kompott.)

Nu ska vi laga lite mat; det blir grillad lax (han) med en krämig kall potatissallad (jag). Tänkte också baka en kaka till efterrätt med lite plockade bär toppad med grädde -en av oss är nämligen sjukt beroende av grädde -och det är inte jag.

Vi är uppe med tuppen och lämnar nu Göteborg och beger oss mot Skåne för några dagars 'semester'.

Jag känner mig lika förväntansfull som ett barn inför julafton.