Natteld

När jag är i Göteborg verkar det som jag per automatik tänker en del på Håkan Hellström. Trampar kullerstensgator fram med hans låtar i öronen och bryr mig inte så supermycket om duggregn i sidled. (Appropå kullerstensgator så verkar det finnas en jäkla uppsjö av dom här nere. Inte alltid helt bekvämt för fötterna, särskilt inte när man som jag; allt som oftast inte har helt fotriktiga skor på sig.)



Tillbaka till Håkan Hellströmspåret:
Det känns lite speciellt att gå på den gata som just när man går på den beskrivs i låten man har i öronen. Många älskar Håkan Hellström, jag nöjer mig med att älska hans låtar. Blir berörd av slingorna, takterna, pauserna, stämmorna, sättet han får ihop det till en helhet på. Alla sagolika melodier så vackra att hjärtat nästan kan brista. Känner allt det där lite extra mycket när jag befinner mig på plats här i Göteborg. 

I övrigt har det varit en toppenhelg. Lämnade av Maja på centralen nu på eftermiddagen och gick tillbaka. Jag hittade rätt så jag börjar nog så smått lära mig stan. Vi har hunnit med en hel massa tjejsnack, vin, god mat, nya ställen, mer vin och nya människor. Sånt är alltid bra. Längtar lite efter min man men han ringde förut och troligen kommer han ner med sin son i slutet av veckan. Nu är det höstlov så han ska umgås med barnen, repa osv. För mig känns det helt okej. Jag njuter av att vara här det på något sätt känns det lite befriande, nästan som en nystart. 

Nej nu ska jag sova. Det verkar av nån anledning inte funka att lägga upp bilder på bloggen direkt från iPhonen. Jag ska försöka igen imorgon men går det inte så blir det istället ren textbloggning från min dag på stan - eller vad jag nu kan tänkas hitta på imorgon. Time will tell. Time will tell.