Bra
Lycka. Befinner mig i föräldrahemmet. Ligger just nu nere på bryggan och slappar. Dom andra är ute med båten men jag är helt enkelt för trött och valde att stanna hemma.
Igår - sent - sent - sent - ringde mobilen när jag stod i badrummet och allt hopp sedan länge dött. Höll liksom andan innan jag kollade displayen. Det var han. Han var nedanför men ville inte komma upp så jag sprang ner. Bara känslan när han slöt mig in i sina armar, hans doft, hans allt. Jag blev helt lugn och tårögd. Tycker så oädligt mycket om honom. Alla saker jag tänkt säga, att han inte ringt osv bara frös inne, kände bara en så enorm lycka av att vara med honom, kunna ta på honom. Det var svårt att säga god natt och vi stod i porten och kysstes som tonåringar i nästan en timme. Var minst sagt trött i morse men det var värt varje sekund. Jag är inte van vid att det är på det här sättet. Han är en kreatör, en konstnär och en visionär. Jag är bara en vanlig tjej (kanske för vanlig)? Jag vet inte och det är ingen ide att fundera på det heller.
En dag i taget. En dag i taget.
