Natteld

Jag orkade inte skriva igår, det har hänt för mycket och jag tänker mycket på det som hänt i Norge. Läste en blogg skriven av en tjej som var med om massakern och den var så fruktansvärd att jag inte kunde förmå mig att läsa klart. Känner mig ganska sänkt och har svårt att ta in allt. Det känns som om alla vittnesskilddringar, den ena hemskare än den andra bara suger ner mig och jag orkar och vill helt enkelt inte läsa mer. Har tänt ljus och känner mig lite modest.



Hämtat en kopp kaffe och tittar på träden som vajjar utanför. Lyssnar på en av P1 sommarpratare som jag missade i helgen och försöker fundera ut en bra sammanfattning av allt.

Den person som jag träffat är offentlig. Offentlig pga den han är och det han gör. Han är oerhört känslig för att dela med sig av det som för honom är privat och det är någonting som jag måste och verkligen vill respektera. Vi har pratat oändligt mycket de senaste dagarna och jag känner full förståelse för hans sätt att se saker och ting. Han vet om att jag skriver denna blogg och han kommer naturligtvis få läsa den om han vill.
 
Jag har funderat fram och tillbaka hur jag ska göra. Om vad och hur jag ska skriva framledes och jag har kommit fram till att jag ska försöka vara precis som vanligt. Helt enkelt vara den jag är. Jag kommer alltså fortsätta skriva om det som rör mig, kanske är han med, kanske inte. Eftersom vi dessutom bara har träffats i knappt en vecka så vet ju ingen heller hur det kommer utveckla sig eller hur? :-)

Vad jag däremot inte kommer skriva om är det som är privat för honom och vad det är tycker jag mig ha fått en ganska klar bild utav.

Nu ska jag försöka ta mig ur mitt modesta stadie och se om jag kan lyckas boka en tvättid.
 

För att det inte ska bli några funderingar och missförstånd så vill jag klargöra att det inte är någon av de personer som tidigare nämnts i denna blogg - om någon skulle kunna misstolka det så.