Natteld

Jaha ja så har jag tillbringat några dagar till sjöss. Solen har gassat, vi har legat och guppat på diverse kobbar, badat, grillat, druckit vin, spelat spel och haft det ganska så behagligt. Samtliga medlemmar i min familj är klassiska seglarmänniskor men jag är nog i detta fall familjens-svarta-får för jag är mer av en 'tuffa-runt-på-motor-tjej'. Visst är det härligt att vara ute, men ett par dagar räcker bra för mig. Känns skönt att åter ha asfalt under fötterna, ett lattecafé inom räckhåll och lyxen av att sova i min egen säng. 



Så var det ju det här med kärleken. Jag vet inte vad det är för fel på mig men jag har en förmåga av att dra mig tillbaka innan det ens hunnit börja. Samma sak denna gång. Jag tror det är när killarna är för tillgängliga som mitt intresse svalnar. Men borde inte det vara en positiv sak? Jag skäms över mig själv och blir frustrerad. Måste verkligen tänka igenom situationen så jag inte gör något förhastat eller fel. Det sista jag vill är att såra någon eller leka med någon annans känslor.

Lyssnar på     http://www.youtube.com/watch?v=nMtc93AwJEg 
på högsta volym och funderar på om jag ska slänga mig i soffan och bara slökolla på nån gammal film eller om jag ska vara duktig och slänga in en tvätt och dammsuga, tvinga mig till ICA för det viktigaste, kanske gå ner och sätta mig med en bok under parasollet eller uppe vid lekplatsen?

Oavsett vad så undkommer jag dessvärre inte ICA-besöket, suck