!!
Det känns helt overkligt när man tittar på nyheterna och läser om det som hänt i Oslo. Lite som när Palme mördades, den trygghet vi haft i de nordiska länderna känns med ens fläckad och hemskheter smyger sig på vår trygga tillvaro. Vill inte skriva mer om det innan jag fått klarhet i vad det egentligen är som hänt. Hur och framförallt VARFÖR.
Det känns också väldigt banalt att skriva om det som hänt i mitt liv. Det som nyss var så stort (och fortfarande är) känns ändå i det stora hela just nu väldigt fjuttigt och banalt. Snälla läs meningarna nedan som en parantes och notera att jag skäms över att jag är så banal att jag kan med att skriva om det just nu när så fruktansvärda saker hänt i vårt grannland. Men jag måste få ur mig det för jag tänker på det och honom non stop. Jag har gått med någon hem efter ett möte i en bar. Jag är knäpp. Han är superkänd, mycket äldre, och jag är helt såld, känslosam, eller vad f-n känner jag egentligen? Det snurrar. Nyper mig i armen och det gör ont så jag är vaken. Har inte hans nummer, ingenting. Fuck -eller är det kanske lika bra!? Hjälp.
Oavsett vad så är detta som sagt bara sk-t om man ser sig runt i större perspektiv just nu.
