Natteld

Tom Alandh är utan tvekan en av Sveriges bästa dokumentärskapare.  Igår fick tv-publiken återanknytas med Pia Sjögren i den tredje och sista dokumentären om Pia i filmen 'Leva livet'. Pia började med droger redan i 14-års åldern. Pia har som hon själv säger; 'På alla sätt gjort allt för att inte leva' . Tom och Pia träffades första gången 2001 då Pia stod och sålde Situation Stockholm. Det mötet resulterade i den första filmen 'Det svåra livet'. 2004 kom fortsättningen 'Det nya livet'. Då var Pia under isen på alla sätt. I drogträsket, utan bostad och livet hängde på en mycket skör tråd. 



Den Pia som möter oss i 2010 års porträtt är drogfri sedan 7 år tillbaka och jag tycker riktigt att jag kan känna hennes styrka och kämparglöd genom tv-rutan. Icke att förglömma i denna resa är Pias fantastiskt vackra,kämpande mamma Ann-Marie som i alla år kämpat och stått vid sin dotters sida. Den kärlek och värme som speglas mellan dom två berör mitt hjärta.

OM du inte sett dessa filmer så kan jag varmt rekomendera dom. Jag funderar en del på Pia och jag tycker det är fantastiskt att se att det ryms så mycket kämparglöd inom henne. När jag ser hur hon älskar sitt jobb, sin lägenhet och sitt liv så känner jag att det nog finns hopp för alla.

http://svt.se/2.122744/1.2279310/leva_livet?lid=puff_2289110&lpos=lasMer




En annan fantastisk svensk dokumentärfimare är Stefan Quinth. Han har gjort ett oerhört gripande porträtt på krutgumman Elsa i filmen 'Min vän Elsa'.



Elsas mamma lämnade bort sina barn till barnavårdsnämnden på 30-talet eftersom de en kväll kommit hem försent. Elsa hamnade genom åren på institution efter institution. Alla utgick från att hon var sinnesslö och hon tvingades medicinera och fick genomgå fruktansvärda behandlingar. Vid 40 års ålder fick hon så lämna institutionen för att ta hand om sin mamma. Nu lever hon själv i en egen lägenhet där hon samlar på 'vackra ting'. Och det är en hel del. Elsa älskar nämligen att gå på loppis.

När jag ser denna fantastiska lilla gumma som blir så själaglad över en porslinskatt så droppar tårarna. Hon samlar och samlar - Det känns som om hon med samlandet försöker komma ikapp det liv som myndigheter och överheten tagit ifrån henne. Hennes positiva och snabbtänkta sätt berör långt ner i hjärtat och när man tänker på allt hon fått utstå vill man bara skrika rakt ut. 

http://www.cameraq.com/sfelsa.htm

Jag vill med detta åter igen göra slag i saken och uppmana till att ge dokumentärerna en chans. Både på radio och tv. För det ger så oändligt mycket mer.