Snö så långt ögat kan nå

Befinner mig just nu i en fjällstuga, bland vitare än vitaste snövallar och granskogar. Har njutit i stora drag av vila och frid.

Status just nu; Akut brist på socialt umgänge. Var är bussen? Var är bilarna? Var är avgaserna? Var är ljuden?

 

Jag tror att jag kan sammanfatta det hela med att jag klarar av max fem dagar i tystnad och efter det saknar jag helt enkelt lite action. Eller action är kanske att ta i men jag saknar folk, rörelse, intrygg och hjärngympa. Dagarna har tillbringats i spåret: skönt och avkopplande. Och vitt. Kvällarna har tillbringats vid brasan. Min hjärna har vilat. Lugn och ro har infunnit sig. Mängder av apelsiner och choklad har druckits i diverse 'snögrottor'. Röda kinder, Nivea på läppar och jag ser ut som en Michelingubbe. Minnen från barndommen flashar titt som tätt förbi på näthinnan. Jag är mycket nöjd och tacksam men nu längtar jag faktiskt hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0