Natteld

Jag vill faktiskt uppmärksamma Peter Forsberg. Tänk vilken enorm passion han måste känna för sitt spelande eftersom han frekvent vägrat att se sig besegrad av sin kropps skador (fram till nu). Gång på gång har han rest sig när han legat och jag känner faktiskt en enorm beundran för en person som har en sån enorm drivkraft. Men nu verkar det som om även Peter Forsberg själv insett det vi andra insett för länge sedan; hans kropp har fått nog. Å andra sidan så är det antagligen som med en person som röker. Det spelar ingen roll om någon annan talar om för en att man borde sluta röka. Det är när man själv kommer fram till det som man klarar av att sluta. Förmodligen samma sak med Peter Forsberg. Hans kropp, hans hopp, hans beslut.



Jag önskar verkligen Peter Forsberg all lycka och vem vet, han blir kanske en fantastisk tränare eller liknande. Känns kanske inte som att han bör vara så långt ifrån det han verkar älska mest i livet.

Eloge.