Natteld

Snabbskriver från soffan med min kärlek bredvid mig som kollar på en repris av Montalbano. Middagen blev überlyckad och alla trivdes och hade kul. Han kom lite sent men när han väl dök upp kändes det hur naturligt som helst. Det enda jobbiga var när min storebror ballade ur lite på slutet och började säga pinsamma saker om hans musik. Genant även om han själv bara skrattade bort det och istället började fråga min bror om hans jobb.

Vi vaknade ganska sent för vi satt uppe och pratade tills klockan var nästan tre. Det var superskönt att sova ut, vakna tillsammans, äta frukost och bara kunna vara utan att behöva stressa iväg till det ena eller andra. Idag har vi myst, legat i sängen, pratat, lyssnat på musik och kollat på bilder. Nu på kvällen skulle vi gå en promenad ner till vattnet men fick vända om eftersom det var nån slags filmvisning med en miljon människor där nere. Det kom fram folk som ville snacka och det kändes jobbigt. Jag förstår mer och mer hur det känns att vara så påpassad och då är jag ändå bara en bifigur i det hela. Ytterligare en sak som är skönt med att det snart är höst; mörkret.

Nu vill han att jag ska sluta skriva och det ska jag för jag vill bara ligga i hans armar. Tänk att jag kan få vara såhär lycklig. Jag får nypa mig i armen för det känns nästan för bra för att vara sant. Min vackra rockstar = KÄRLEK!