Natteld

Han börjar prata om att jag ska träffa hans dotter. Jag tvekar för just det får mig att känna mig som en elefant i en porslinsaffär. Om jag hade varit hans dotter så hade jag inte velat träffa mig- än. Jag tror att när det gäller barn, skilda föräldrar och nya relationer så måste man skynda långsamt. Även om han haft andra innan mig så vill jag ta det lugnt för i detta fall handlar det faktiskt inte om oss utan om dom. 


 

Sunt förnuft, utgå från mig själv och hur jag känt och inte heller vara en sån som tvingar mig på. Den dagen då hon känner sig redo så kommer jag vara det, men jag vill att det ska vara hon som vill träffa mig för att hon själv vill det. Inte för att hennes pappa vill att hon ska göra det. 



Appropå föräldrar så har jag berättat som det är för mina. Det blev som väntat en del tjat och moralpredikan. Jag tror att dom känner sig stressade över hans ålder och den allmänna bilden av honom, men den bilden stämmer ganska lite överrens med den personen som han faktiskt är. När vi påbörjade den här historien så sa vi att jag inte skulle skriva om honom och oss men efter det har det mesta jag skrivit om ändå kretsat kring just det. Knäppt!

Det är helt enkelt jäkligt lätt att vara förnuftig innan man är mitt i det hela.