Kollektiv
Ibland får jag en känsla av att Stockholm är som en liten myrstack. Alla känner alla och är på det ena eller andra sättet sammankopplande med varandra. Det slutar alltid med att man känner någon som känner någon som osv, osv.
Var ute med C, hamnade på en fest med storbandet. En av flickvännerna till en av medlemmarna är lillebrors ex, numera tillsammans med C ex. När vi skrapade på ytan visade det sig att den och den varit tillsammans med den och den som nu är tillsammans med den och den osv. Blir trött. Är stan verkligen så liten eller rör vi oss i för snäva kretsar? Ibland får jag bara lust att vilja lämna allt. Bryta mönster, börja om. Helt.
Jag har alltid varit ganska bra på att hålla mig utanför allt det där men ju äldre man blir desto mer inser jag att det är svårare att skapa nya kontakter och de nya som kommer in i mitt liv blir förre och färre. Umgås med gamla kompisar och kompisars kompisar. Vad hände på vägen? Vad hände med att man så lätt skaffade nya vänner bara så där? Och när slutade det egentligen? Var det när man slutade plugga? Minns inte och har egentligen inte tänkt på det förrän nu när jag inser att mina kretsar är så sammanflätade i varandra och att det känns som om alla mer eller mindre känner alla.
Vad hände och när?
