Natteld

Nyss hemkommen efter att ha tillbringat dagen hemma hos mor och far. Gick en skön promenad med mamma. Det är skönt att landa i att kunna ha en vuxen relation med mamma och inte vara den där tonårsdottern som säkerligen varit småjobbig både en och två gånger under uppväxten.

Där mina föräldrar bor  är det fortfarande fläckvis med is. Inte smart att ta en genväg över en fotbollsplan som till viss del var täckt med vatten och isfläckar. Resultat; favoritjeansen gick ett tråkigt öde till mötes. Bryggan var också hal som om den vore smörjd med såpa men det var ändå skönt att sitta där vid vattnet och titta ut på fjärden. Som alltid när jag är hemma känns det som om jag landar i mig själv. Nu längtar jag verkligen efter våren och det känns som vi kommer lite närmare den för var dag som går. Man märker ju faktiskt väldigt stor skillnad bara man kollar på klockan och järför ljuset. Underbart!

 

                        


 'Kidsen' kommer hem om en stund och eftersom det bara är jag här så faller matlotten på mig. Handlade på hemvägen, det behövdes verkligen, kylen var mer än tom, skafferi och frys likaså. Varför ser inte killar sånt? Eller är det så att dom ser det och sen skiter i det för att då görs det av någon annan? Hmmmm. Nu ska jag göra lasange. Två formar; en vegetarisk och en icke. Vad gör man inte för de man håller kär?

Känner mig som värsta hemmafrun. Hur blev det egentligen så?