Mobiltristess

Posten har en iPhoneapp som heter 'Riktiga vykort' och jag har såklart blivit beroende. Man väljer bara en bild från sitt mobilgalleri, skriver en hälsning och vem det ska till och så får mottagaren ett fint vykort i A5-format redan nästa dag. Allt för 19:-

Kan inte sova så vad gör jag? Jo, skickar en väldans massa vykort till höger och vänster. Till folk på bilderna och massa andra. Ogenomtänkt och impulsivt. Inser att detta är en tjänst som jag bör undvika. Tänk om jag kommer på detta när jag är full? Tjoff så har man råkat skicka ett vykort och bild till nåt gammalt ex. Kan sluta illa. Får helt enkelt radera appen i förebyggande syfte.

Dessutom blir det dyrt om jag ska hålla på att skicka massa vykort så fort jag är uttråkad eller inte kan sova.

Nej, nu ska jag lägga undan telefonen och göra som man gjorde förr. Dvs. Räkna får. God natt!


Traditioner är till för att hållas

Är hemma hos mor och far, ligger på mitt rum och har kollat på gamla avsnitt av Friends. Blir glad när jag kollar på den serien. Nu är det Masterchef USA på 3:an och jag känner mig verkligen sugen på att dra igång ett långkok. Ska bjuda hem nära och kära så snart jag kan. Just nu är det dock ganska skönt att bli ompysslad.
 
Igår hade mamma sin traditionella adventsmiddag och som alltid samlades alla syskon med respektive och barn. Denna gång minus lillebror men pluss min kärlek och hans barn. Det var minst sagt krångligt att komma hit, eftersom det inte är det lättaste att vare sig komma in eller ur bilen, men nu känns det som det ändå var värt det. Har legat framför brasan och kollat ut på fjärden, lyssnat på pappas softa Spotifylista och bara njutit.
 


Mamma hade som vanligt överträffat sig själv med supergod mat och såå fin dukning. Det var ju premiär för hans familj tillsammans med vår och alla välkomnade dom med öppna armar. Han såg lycklig ut och det var jag också. Det är en underbar känsla att ha alla man älskar omkring sig samtidigt (minus lillebror). Hans dotter är inte bara vackrare än vackrast utan en supersmart, sympatiskt ung kvinna. Lilleman är visserligen lite blyg men underbar, precis som mina syskobarn. Lilla C och lilleman fann varandra med en gång och systers söner var inte sena att hänga på, så dom såg vi inte så mycket av under kvällen. 

Vi är olika men ju fler åsikter och olikheter man har desto mer intressant eller hur? Det blev livligt och roligt runt bordet om man säger så. Systers man jobbar ju på socialstyrelsen och är lite lik min så dom höll ihop. Han var så snygg i sina skinnbyxor och favorittröjan. Mamma sa att hon förstår mig 'Han är både snygg, intelligent och sympatisk' så det får jag väl se som ett godkännande eller hur? Min pappa och bror är mer skjort-och-slipstypen, boring om du frågar mig. Det är så skönt att min bror mår bättre. Han har en del ärr som läker långsamt i ansiktet och ett stort i hårfästet men han verkar vid gott mod. Lillebror är just nu i Göteborg och det var lite oro kring bordet eftersom det rapporterades om stormbyar därifrån men det verkade som det lät mer än vad det var.

Nu ska jag kämpa mig ner för lite te och mammas paj. Efter det ska jag utmana pappa i Alfapet. På riktigt.

Hey Hey!

Imorgon är det första advent och det känns som om jag varit med om mer saker det sista halvåret än det senaste året/en. Jag har känt mig ganska nere de sista dagarna och ingenting har varit direkt upplyftande eller kul. Har varit supergnällig och sur och sen får jag jäkligt dåligt samvete för att jag är otacksam. Jag menar jag behöver ju bara vrida på huvudet ett par millimeter för att se min egen bror och tänka på det han varit med om så vad håller jag på med?! Uch!

 


Som lösning på problemet så dök min kära underbara vän E upp som gubben ur lådan (misstänker att min kära syster har en finger med i spelet) och nu känns det såååå mycket bättre. E är beteendevetare och reser just nu land och rike runt som föredragshållare och hennes superpositiva attityd var exakt vad jag behövde! Nu har vi klämt i oss en supersmaskig ädelostpasta och det slank tom ner ett glas vin i halvliggande ställning. Just nu lånar hon mitt bad och jag vilar efter middagen.

Alldeles nyss ringde hans übersöta dotter och var ledsen. Hon är i den där åldern när man ena dagen är bästisar och nästa dag nåt annat, vänner som kommer och går. Ja ni vet tonåring helt enkelt. I vilket fall som helst så verkar det som det hänt något med nån kompis och hon var halvdeppig och ringde mig. Självklart kan hon komma över! Han är i stugan och fixar med en vattenledning och kommer hem i kväll.

Nu ska vi fortsätta på vinet och ha en riktig tjejkväll.

Puss och kärlek till er alla!

Onsdagsstatus

Ligger och tänker på att jag sett en hel del tak den senaste tiden. Sjukhustak och nu 'hemmatak'. En ganska trist syn.

Orkar vara uppe kortare stunder. Försöker stå och gå så mycket jag kan för det är tydligen bra att röra sig. Längtar efter ett varmt bad. Tyvärr fick jag massa förbud av läkaren innan jag blev utskriven, däribland badförbud. Känns som om minsta lilla sak är trixig och jag är helt beroende av dom jag har omkring mig. Jag är tacksam över all hjälp och närhet. Idag hade jag lite kort stubin mot både mamma och honom och det skäms jag för.

Jag lovar att jag ska skärpa mig. Förlåt.






Hemma

Jag hade egentligen tänkt skriva om mig själv och lite kring operationen men när jag nu kommit hem och tar till mig allt som hänt under en knapp vecka så kommer mitt egna på andra plats. Jag rörs av att Lasse Brandeby har dött. För mig var (skrev automatiskt är och var tvungen att sudda -sorgligt) han en symbol för  'Det glada, goa Göteborg'; Kurt Olsson, Rolf Mjunstedt eller bara som sig själv. Mina tankar går verkligen till hans familj och de som stod honom nära.
 
 
Jag läser också att Liza Marklunds dotter Annika som jag stött på via mitt eget jobb drabbats av cancer. Ofattbart hemskt. När jag läser hennes ord om detta är det nästan en spegel av hur jag själv kände mig när jag oroade mig just för livmoderhalscancer. Jag uppmanade till det då - och jag gör det igen: Gå och testa er! Ta ett cellprov. Skjut inte upp det till morgondagen.

I övrigt är jag okej, har ont som sjutton, rullar för att komma upp ur sängen och kan knappt sitta eller stå rak men det är bagateller som kommer att gå över och läka. Knaprar värk och morfintabletter. Tackar min lyckliga stjärna att jag lever på 2000-talet då det finns medicinsk lindring.

Njuter av att bli ompysslad och att vara hemma.

Ready Steady Go?

Så! Nu har jag duschat och tvålat in mig med något som heter Descutan. Som ni hör på namnet så var det inget vidare. Det visade sig vara en svamp som löddrar när man fyller förpackningen med vatten. Har skrubbat mig ingående. Två gånger. Resultatet är att jag nu ligger här och känner mig klinisk ren.

Vi har skojat fram och tillbaka om det är okej att han ligger bredvid mig utan att vara skrubbad? Rent logiskt känns det som om det är viktigt med det 'kliniskt rena' eftersom man till och med var tvungen att byta påslakan. Han tycker vi ska ta det säkra före det osäkra så gissa vem som just nu står i duschen och skrubbar sig innan han ska krypa i säng? Gulligt och omtänksamt. Som tur köpte jag dubbla paket för säkerhets skull.

Gjorde lite yoga nyss för att varva ner och koppla av. Jag erkänner att jag är nervös. Har dom där scenerna ur ER och Greys på näthinnan, ni vet när man ser hur dom sätter kniven i huden, drar ett streck och bänder upp. Imorgon är det jag som blir uppbänd. Inte så kul att tänka på. Jag nojar faktiskt till och med över sövningen. Man har ju läst om folk som dom trott varit sövda och sen visar det sig att dom varit vakna och känt allt utan att kunna kommunicera. Visst är det smart av mig att ligga och tänka på det just nu?

Nu ska jag försöka somna. Är glad att han är här. Håll tummarna så hörs vi så fort det här är över. Kram.


Inför Dagen D

Jag har haft lite svårt att fokusera eftersom det med stormsteg närmar sig Dagen med stort D. Alltså dagen för min operation. Har tillbringat mesta delen av helgen i en annan del av stan. Vi har levt lite familjeliv, vilket har varit alldeles utmärkt för då hinner man inte grunna så mycket på vad som komma skall. Känner mig lite extra duktig efter att ha stekt pannbiffar i mängder och gjort en plåt med kola, det var verkligen inte igår som det hände senast.

Känner mig just för ögonblicket lite ensam. Han är just nu på en invigning men han kommer väl snart. Är supertrött så nu väntar sängen: With or without him.


Lilla C, hundar & Danny

Har gjort en syskoninsats och hämtat Lilla C på dagis. Vi gick ungefär halva vägen hem vilket tog sisådär tvåhundra år. Det är ganska mysigt att gå bredvid och lyssna på alla hennes roliga funderingar över livet. Nu har vi ätit lite mellanmål och Lilla C sitter och målar hundar. Hundar är nämligen den stora fascinationen just nu och när hon är klar har jag lovat att vi ska gå och ringa på hos grannen och fråga om vi kan få klappa deras hund.  



Appropå Lilla C så såg jag Danny Saucedo för ett tag sedan när jag var på hennes dagis. Hjälp vad biffig han har blivit. Hans armar ser på nära håll ut som om han hör hemma i ett avsnitt av Krigarprinsessan Xena gestaltandes en grekisk gud. Vad jag gillar med honom är att han alltid är sådär superartig och snäll, håller upp dörren, ler och svarar alla småbarn som ropar efter honom. Jag gillar när 'kända' personer är trevliga irl och inte bara när dom syns i media. Eloge!

Nix nu ska vi bege oss ut på hundjakt!

Realism

Borde inte titta på Grey's när jag vet att jag ska opereras nästa vecka.


Bo Holmström

I dag gästade Bo Holmström Godmorgon Sverige och jag gick i barndom. Det är faktiskt något visst med de män som under hela barndommen mässat en med sina lugna trygga röster. Visst kommer ni väl ihåg Anders Gernandts klassiska kommentar 'Han RiiIIiiveR' när han refererade hästhoppning? För att inte tala om Plex fantastiska skidreferat? 
 

Nej back to my papers..

I'm so Happy

Salem Al Fakir har gjort en låt som heter 'I'm so Happy' och efter att ha lyssnat på den mer ingående så måste jag säga att den är genialisk. Det är en extremt glad låt, nästan med en lovsångstouch med en superbefriande text om hur det känns när man verkligen har kommit över någon - på riktigt.


Jag har haft två stora kärlekar i livet (hittills). Den ena efter gymnasieåren med ett jobbigt slut. Jag minns hur fruktansvärt det var. Det tog många år med miljontals gråtna tårar, mardrömmar, smärta, ilska, svartsjuka, längtan, ångest, hysteri och en sorg utan dess like. Även om jag träffade andra killar, levde och hade kul under de här åren så var det alltid med ett tryck över bröstet med blicken ängsligt flackandes. Men en dag kom på mig själv med att det kändes bra. Jag minns exakt hur det var; jag hade varit hos en kompis, kom ut från lägenheten, tittade ut över staden, andades in och insåg att det onda var borta ur hjärtat. Minns att jag nästan gled nerför trapporna med superlätta steg och log mot alla jag såg för första gången på jag vet inte hur länge.

Vet inte hur jag kom in på detta, antagligen pga låten, texten som framkallade minnen från svunnen tid.

Yeah yay!

Olla la vi är insanity happy. And drunk.


Just nu

Sitter i köket med The Kiddo och spelar spel. Mys, han är ganska finurlig och barn/tonårssötsgo. Vi har hittat på att vi ska High fivea allt vi tycker samma om och det har hunnit bli en hel del.


Fadern sitter i rummet och skriver.

..Ifall ni undrar vad som händer en fredagskväll i Göteborg.


Hjärta & Hjärna

När jag lyssnar på hans musik så kan jag bara inte få ihop i min hjärna att det är han, min kille. För mig är han bara min baby, inte han den andra. Hjärta och hjärna är inte alltid helt sammankopplade om man säger så.
 
Sitter och redigerar min text som ska levereras imorgon. Har tv:n på, tänkte kolla på 'Berg flyttar in'.


Just nu är det dock bönder som söker fruar. Hörde att hästbonden och Louise ? flyttat ihop. Onödigt vetande. Nej, texten right back to you!

Saknar min honey bunny och om några timmar får jag äntligen pussa på honom igen. Smack,smack,smack.

Bildtest

Just nu!

 

 


Mellandag

Hej på er, idag har jag en riktig 'mellandag'. Ni vet en sån där dag när man skrotar runt och gör en insats här och en där men det blir liksom inget gjort på riktigt. Kollade nyss på klockan och inser att det är tidig eftermiddag och redan börjat skymma så smått. Vart sjutton tog dagen vägen? Jag myser liksom fortfarande runt här i mina raggsockor och pjamas.

Borde:
Dammsuga
Byta lakan
Städa badrummet
Boka tvättid
Handla
Gå till apoteket
Köpa rödvin
Lägga fram kycklingfilé så den hinner tina


Gör istället:
Läser Amelia (!)
Lyssnar på Håkan Hellström (såklart) och ett av pojkvännens tidigare band
Sorterar papper
Plockar ögonbrynen
Filar naglarna och tar bort gammalt flagit lack
Poppar popcorn
Pratar i telefon med Jonsi



Han ringde förut och dom kommer imorgon. Jag har inte varit så mycket med hans son tidigare men nu kommer jag ju få lära känna honom lite mer på riktigt, kul. Tydligen har jag fått någon slags uppdrag att hitta på något kul att göra här nere. Har ingen riktigt bra koll på vad en kille i hans ålder tycker är kul. Kanske skulle vi kunna se den nya TinTin eller så är den kanske för barnslig? Känner att jag otippat fick lite energi av att skriva detta så nu jäklar ska listan ovan bockas av!

Work in progress

Vaknade med illamående. Tack och lov rättade det till sig, kräksjuka är det sista jag vill ha. Har suttit och redigerat hela dagen, snöade verkligen in och fick hur mycket som helst gjort. Skönt att hitta flow. Känner att jag får mer gjort här nere, inget som stör. Ett lugn. På gott och ont.

 


Tog en snabbfika med Sara i Haga. Haga som är nästliggande kvarter från där jag bor är verkligen hur mysigt som helst. Rekommenderas! Jag tänker på Astrid Lindgren och Madicken när jag går där.

Nu soffläge och lite te.


RSS 2.0