Olidlig väntan
Orkade inte vänta på beskedet så jag tog tjuren vid hornen och ringde för att höra mig för. Jag fick svaret att 'Ett provsvar FAKTISKT kan dröja 4-8 veckor'!!
Är det klokt? Finns det någon som inser hur lång tid 4-8 veckor faktiskt Är?!?
Svaret på varför det kan dröja så länge är att 'alla' ska få svar oavsett om det är negativt eller positivt. Jag fattar att det inte är dom som analyserar provet som är ansvariga, inte heller de vårdbiträden som jag mött. Däremot tycker jag kanske att 'någon' ansvarig måste inse att det är ganska omänskligt att behöva vänta så länge på ett provsvar.
Slut på gnället det är bara lite svårt att vara positiv när man är orolig.
Är det klokt? Finns det någon som inser hur lång tid 4-8 veckor faktiskt Är?!?
Svaret på varför det kan dröja så länge är att 'alla' ska få svar oavsett om det är negativt eller positivt. Jag fattar att det inte är dom som analyserar provet som är ansvariga, inte heller de vårdbiträden som jag mött. Däremot tycker jag kanske att 'någon' ansvarig måste inse att det är ganska omänskligt att behöva vänta så länge på ett provsvar.
Slut på gnället det är bara lite svårt att vara positiv när man är orolig.
Rent hus
Eller rättare sagt ren lägenhet. Kom hem ganska sent igår eftersom jag stannade kvar och hjälpte mamma att röja undan lite gamla saker från vinden. Efter en helg med total avkoppling så vaknade jag idag med en enorm energi vilket resulterat i skinande rena fönster, nypolerade golv, rena sängkläder, skurat badkar och dammade hyllor. Jag är en av ganska få i vårt hus som har den stora lyxen att ha balkong och eftersom det verkar som om våren är här för att stanna så börjar det klia i fingrarna efter att göra den fin och 'vårig'. Längtar efter att kunna sitta ute och ta morgonkoppen med en tidning i solen och bara njuta.
Tror jag ska ta och avsluta den här koppen kaffe, skicka iväg ett prospekt och sen helt enkelt ta bilen till Zetas och kolla om dom har något fint.
Denna vecka borde jag få mitt provsvar vilket jag tänker på nonstop.
Tror jag ska ta och avsluta den här koppen kaffe, skicka iväg ett prospekt och sen helt enkelt ta bilen till Zetas och kolla om dom har något fint.
Denna vecka borde jag få mitt provsvar vilket jag tänker på nonstop.
Hemma
Är Hemma. Ursprunghemma, dvs hos mamma och pappa.
Fördelar:
Frukosten väntar när jag kommer ner för trappan - Hotellfrukost släng dig i väggen
Saker och ting plockar undan sig själva
Ytan
Total avkoppling
Kaffe med ev tilltugg på bestämda klockslag
Vin och middag på glasverandan
Brasan - Tycker om att sitta och bara titta in i elden
Nackdelar:
Jag förflyttas automatiskt 20 år tillbaka i tiden
Jag är inte betrodd med att själv kunna avgöra om jag behöver ha halsduk eller inte under promenaden
Känner viss irritation
Saker och ting har en tendens att 'tjatas om' en hel del 
Ikväll kommer syskonen med respektive och familjer så nu ska jag ta och gå ner till bryggan med min bok och lägga mig i solen och läsa lite.
Lugnet före stormen.
Aj!
Han ringde.
Det känns.
Det känns.
1.60
Min säng är 1.60 cm bred. Ändå envisas jag med att sova på kanske 60 cm. De senaste nätterna har jag verkligen tänkt på att jag ska ta mer plats men det slutar ändå med att jag ligger där på kanten som en pinne. Måste ha att göra med att jag är mer van vid tvåsamheten än ensamheten.
Annars är det mesta sig likt; lite jobb, många möten, och en tjejmiddag har hunnits med. Jag har också varit duktig och tagit mig i kragen och tränat. Blev lite motiverad eftersom en av mina musikgrannar befann sig i lokalen och lite ögongodis skadar ju aldrig. Blev dock mindre motiverad av alla hemska speglar som reflekterade mitt utmattade ansikte. Kanske inte riktigt den bästa bilden av mig om man säger så. Å andra sidan så är ju alla i samma sits på ett sånt ställe. Han hade iallafall grå träningsbyxor och linne och såg oförskämt snygg ut.
Nu ska jag strax halka iväg för en sen middag med en härlig tjej från förr. Det får bli en taxi känner jag.
Väntar fortfarande på mitt brev.
Annars är det mesta sig likt; lite jobb, många möten, och en tjejmiddag har hunnits med. Jag har också varit duktig och tagit mig i kragen och tränat. Blev lite motiverad eftersom en av mina musikgrannar befann sig i lokalen och lite ögongodis skadar ju aldrig. Blev dock mindre motiverad av alla hemska speglar som reflekterade mitt utmattade ansikte. Kanske inte riktigt den bästa bilden av mig om man säger så. Å andra sidan så är ju alla i samma sits på ett sånt ställe. Han hade iallafall grå träningsbyxor och linne och såg oförskämt snygg ut.
Nu ska jag strax halka iväg för en sen middag med en härlig tjej från förr. Det får bli en taxi känner jag.
Väntar fortfarande på mitt brev.
Alltid är det något
Jag har tagit ett cellprov. Det är inte första gången utan jag har gjort det varje gång jag blivit kallad, däremot så är det första gången jag reflekterar och tänker på vad det skulle innebära om jag har cellförändringar. Jag har aldrig varit rädd för cancer tidigare, inte oroat mig men nu har detta bitit sig fast. Antagligen påverkas mina tankar av allt negativt som händer ute i världen just nu och det är därför jag inte riktigt kan släppa oroskänslan i magtrakten.
Behöver en vacker och förhoppningsfull bild eftersom svaret tydligen låter vänta på sig i tre-fyra veckor.
Behöver en vacker och förhoppningsfull bild eftersom svaret tydligen låter vänta på sig i tre-fyra veckor.
Reality Check
Det är dags att jag inser att det pågår verkliga problem ute i världen. Oändligt mer katastrofala än de små petitesser som sker i min värld. Blir nästan äcklad av min självömkan när jag ser vad som händer i Japan.
.
Jag har aldrig tagit parti för om jag är för eller emot kärnkraft men när det händer saker som i Japan så är det klart att tankarna dyker upp i huvudet. Jag minns faktiskt att jag 1986 var rädd när det regnade. Det måste ha varit att dom varnat för just regn och radioaktivt nedfall på Nyheterna och nu i efterhand har det jag hört att det faktiskt föll en del radioaktivt avfall över Gävle. Skrämmande nära. Jag är verkligen inte insatt i frågor av detta slag men när det sker fasansfulla naturkatastrofer med följder som kanske innebär en oerhörd risk för människorna - i detta fall i Japan -så är det klart att man också undrar vad som skulle ske om en liknande olycka händer i Sverige? Det kan ju faktiskt ske oavsett naturkatastrof eller ej. Och när jag tänker så är mitt svar SJÄLVKLART att jag är emot kärnkraft.
Det tragiska i svanesången är att det ska krävas en katastrof för att dessa frågor ska belysas (av min hjärna).
.
Jag har aldrig tagit parti för om jag är för eller emot kärnkraft men när det händer saker som i Japan så är det klart att tankarna dyker upp i huvudet. Jag minns faktiskt att jag 1986 var rädd när det regnade. Det måste ha varit att dom varnat för just regn och radioaktivt nedfall på Nyheterna och nu i efterhand har det jag hört att det faktiskt föll en del radioaktivt avfall över Gävle. Skrämmande nära. Jag är verkligen inte insatt i frågor av detta slag men när det sker fasansfulla naturkatastrofer med följder som kanske innebär en oerhörd risk för människorna - i detta fall i Japan -så är det klart att man också undrar vad som skulle ske om en liknande olycka händer i Sverige? Det kan ju faktiskt ske oavsett naturkatastrof eller ej. Och när jag tänker så är mitt svar SJÄLVKLART att jag är emot kärnkraft.
Det tragiska i svanesången är att det ska krävas en katastrof för att dessa frågor ska belysas (av min hjärna).
Mord
Försöker få rätsida på mig själv och lättaste sättet tycks vara via mord. Har ögnat mig igenom tre pocket på två dagar. Håller just nu på att lösa ett mord i Gamla Stan. Började med den något tyngre litteraturen men det är bara att inse att det enda min hjärna klarar av just nu är mord.
Kylen är tommare än tom och jag behöver andas lite luft därför tänker jag dra på mig stövlarna och bege mig ut. Hoppas jag slipper stöta på ett endaste litet bekant ansikte.
För att beskriva min status kan jag säga att jag har gått från Oskar Linnros till Melissa Horn.
Inte död
Bara ledsen. Och då får bloggandet lida. Lika mycket som jag.
Tack Facebook!
Jag är nyss hemkommen från den trevligaste resekvällen på mycket länge och jag tackar faktiskt Facebook för detta. Har träffat en gammal klasskamrat och när jag skriver gammal så menar jag verkligen gammal. Vi pratar nämligen om mellanstadiet.
Han var min mellanstadiekärlek och alla vet ju hur kär man är när man är 12 år gammal. Jag har tänkt på honom ibland men jag skulle nog aldrig komma mig för att söka upp honom och hade det inte varit för just Facebook så hade vi nog aldrig setts eller hörts av nu. Kom med andan i halsen till restaurangen och flackade med blicken för även om jag sett bilder av hans 2011-årsyttre så är det ju en helt annan sak att ses ansikte mot ansikte. Först var jag osäker men sen kändes det som en film. Han satt i baren och han ser faktiskt precis ut som då fast i äldre format. Ofattbart.
Och än mer ofattbart är det när man kan sitta och prata så obehindrat som vi kunde när man inte setts eller hörts av på ca 20 år.
Han var min mellanstadiekärlek och alla vet ju hur kär man är när man är 12 år gammal. Jag har tänkt på honom ibland men jag skulle nog aldrig komma mig för att söka upp honom och hade det inte varit för just Facebook så hade vi nog aldrig setts eller hörts av nu. Kom med andan i halsen till restaurangen och flackade med blicken för även om jag sett bilder av hans 2011-årsyttre så är det ju en helt annan sak att ses ansikte mot ansikte. Först var jag osäker men sen kändes det som en film. Han satt i baren och han ser faktiskt precis ut som då fast i äldre format. Ofattbart.
Och än mer ofattbart är det när man kan sitta och prata så obehindrat som vi kunde när man inte setts eller hörts av på ca 20 år.
