Oskar Linnros

Det verkar som om det inte bara är Salem Al Fakir som bor i närheten utan även übersnygga Oskar Linnros. Jag brukar stöta på honom på mitt närköp titt som tätt och jag måste säga att han faktiskt är ännu snyggare i verkligheten än på bild. Hans ögon skär igenom en och man kan inte annat än att titta ner. Han är ganska kort men jag säger bara SÅ oerhört vacker.



Jag hade ingen riktigt bra koll på honom tidigare; Snook är inte riktigt min grej men hans solodebut 'Vilja bli' är helt sönderlyssnad. Texterna är fantastiska och just nu kan jag relatera till näst intill samtliga men även musikaliskt är skivan storslagen. När jag tycker något är exeptionellt bra så lyssnar och analyserar jag alltid ner låten i bitar. Först kan det vara en slinga som jag jag tar om om och om igen, basen, gitarren, takten osv. Sen kan det vara rösten, texten eller något annat som fångar min uppmärksamhet. 



Har annars tillbringat kvällen i stiltje. Har slökollat på Gynekologen i Askim. Jag fattar nog inte grejen längre. Har för mig att jag tyckte första säsongen var helt okej men nu fattar jag inte riktigt vad dom vill.

Ska ut ikväll, känner sådär för det men det är oftast då det blir som bäst

Olof Palme

Idag är det 25 år (!) sedan Olof Palme mördades. Jag minns att det var en lördag för jag skulle titta på God Morgon Sverige och barnprogrammen med Hacke Hackspett. Istället kom det bara en stillbild där det stod i vitt att Olof Palme var mördad. Senare på dagen följde jag med pappa till Konsum och i taket hängde det massa bilder på Olof Palme med texten 'Palme MÖRDAD'. Jag minns stämningen och hur tyst det blev. Som om hela Sverige somnade, dämpades och kom i sorg.  I efterhand har det beskrivits som 'Dagen då Sverige förlorade sin oskuld' och det stämmer nog ganska bra. Jag var ju inte så gammal då men jag minns att jag tyckte det kändes obehagligt och att jag kände mig lite rädd. Sen minns jag naturligtvis nyheterna och bilderna på den blodiga trottaren. Och nu har det alltså gått 25 år sedan det hände, Ofattbart.



Helgen har varit okej även om jag inte direkt är glad. Jag vill verkligen ha vår nu, jag behöver det. Jag vet att jag tjatat om all is och snö som ligger på gatorna; om det bara skulle smälta undan lite så skulle det bli så mycket enklare. Känner mig som en gnällkärring så då kan ni tänka er hur det blir när jag blir gammal på riktigt. Hostan har blivit något bättre och idag har jag varit på Combat för första gången på flera veckor efter alla förkylningar som bara löst av varandra.

Nu väntar badet - tänker unna mig skum.


Inte som jag tänkt mig

Ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig. Där befinner jag mig just nu. Bara sådär. Från en dag till en annan. Det kommer inte som en total chock för vi har naturligtvis diskuterat det innan det blev verklighet men nu när det inte går att skjuta fram fakta längre och verkligheten är i kapp oss så känns det allt annat än bra.
 


Den jag tycker om har fått ett jobb på en annan ort, i ett annat land, i en annan världsdel. Vad kan jag säga om saken? Faktiskt ingenting. Jag tycker om denna någon och jag skulle aldrig kunna ställa mig i mellan det som han vill göra och hans glädje i detta.

Däremot befinner jag mig inte på samma sida i boken just nu. Jag är ganska nöjd här hemma, jag har inga direkta ambitioner att bo utomlands för jag har redan gjort den resan. Det är ganska svårt att vara glad och sprudlande för egentligen vill jag bara dra en filt över huvudet. Men jag vill verkligen inte vara sån så jag ska försöka hålla ihop fasaden.

Om än ej ikväll 


Deppig


ICA

Mår något lite bättre men inte bra. Det fungerar ganska bra när jag inte anstränger mig men när jag gör det blir jag helt matt. Vinglade ner för trapporna och ut i kylan. Den 'vita' isen är livsfarlig. Varför sandas det inte mer? Kryssar mellan den vita isen och den bruna modden och jagar de små trygga gruskornen på väg runt hörnet till min livlina; ICA. Ingen märkvärdig affär, snarare lite sunkig men en vän i nöden är icke att förakta. I nöden prövas vännen dvs jag och ICA.

 



Kan inte bära för mycket så jag har planerat inköpen noga. Spagetti=tungt att bära men mättar bra. Tomater kan bli sås, ägg blir omeletter osv. Golvet i affären är nästan lika halt som isen utanför och jag hasar runt med min korg i oändlighet för min hjärna är trött. Glömmer gång på gång vad jag ska ha och får gå tillbaka i gångarna som är minimala. Betalar och andas matt och febersvettig in iskylan utanför. Bussen kommer och jag tänker en sekund att jag ska ta den en hållplats men orkar inte. Letar samma gruskorn på hemvägen. Vid min lilla backe slår hjärtat typ dubbelslag. Blir omgådd av en dam med rullator

Nu ligger jag i soffan och funderar på hur jag ska få spagettin att tillaga sig själv och hur jag ska orka förflytta mig in i sängen.

Är nog hemma resten av veckan.

Wallander

Är fortfarande sjuk och ligger nerbäddad och slökollar på Wallander 'Tjuven'. Till det positiva hör att min favorit Jacob Erickson spelar en av karaktärerna. Till det negativa hör att han spelar en hustrumisshandlare och mördare(?) - (Filmen pågår fortfarande). 



Till det negativa hör också att jag fortfarande har feber, vacklar när jag går, äter Panodil och hostar så jag kräkts (nästan så jag skäms för grannarna). Till det positiva hör att jag slutat nysa och orkar kolla på tv och starta datorn.

Man ska alltid se det positiva i det negativa eller hur är det nu man säger?

Sjuk



Vill bara meddela status om ni undrar vart jag tagit vägen.

Peter Forsberg

Jag vill faktiskt uppmärksamma Peter Forsberg. Tänk vilken enorm passion han måste känna för sitt spelande eftersom han frekvent vägrat att se sig besegrad av sin kropps skador (fram till nu). Gång på gång har han rest sig när han legat och jag känner faktiskt en enorm beundran för en person som har en sån enorm drivkraft. Men nu verkar det som om även Peter Forsberg själv insett det vi andra insett för länge sedan; hans kropp har fått nog. Å andra sidan så är det antagligen som med en person som röker. Det spelar ingen roll om någon annan talar om för en att man borde sluta röka. Det är när man själv kommer fram till det som man klarar av att sluta. Förmodligen samma sak med Peter Forsberg. Hans kropp, hans hopp, hans beslut.



Jag önskar verkligen Peter Forsberg all lycka och vem vet, han blir kanske en fantastisk tränare eller liknande. Känns kanske inte som att han bör vara så långt ifrån det han verkar älska mest i livet.

Eloge.

Alla hjärtans dag

Tackar återigen min lyckliga stjärna för mina lediga måndagar. Har tvättat och fejat. Förbereder min middag till någon. Tycker verkligen om att laga mat och idag blir det en supergod och >SUPERENKEL< kycklingrätt som jag kallar
 
'Allt på en plåt-kyckling':

Ugnen ska vara på 225 grader.
Ta fram potatis som du putsar av under vatten - det sköna är att du inte behöver skala den sen strimlar du den i tunna skivor

Ta fram en plåt, på med lite bakplåtspapper, lägg ut potatisen,
Hacka 2 strimlade rödlökar, 2 röda paprikor, vitlöksklyftor och Kalamataoliver och lägg på plåten.
Slingra över lite olivolja och på med salt och peppar (det blir bäst med flingsalt.)
Rör om med händerna (som självklart är nytvättade.) 
Ta fram kycklingfilér som du skär i cmtjocka skivor och lägger överst.
På med lite honung (om du tycker om det).
Salta och peppra kycklingen.

Tjoff- In i ugnen i ca 35-40 minuter. Var noga med att kolla att kycklingen verkligen är klar.
Ta ut och dekorera med 150 g fetaost och färsk oregano.

Redo att serveras MUMS!



Eftersom jag älskar tulpaner så hoppas jag på just dessa i blomsterväg. Bäst tycker jag om blandade eller vita buketter. Ska bli lite spännande att se vad det blir. Nu ska jag fortsätta till tonerna av Lou Reeds 'Perfect Day'.


The english.

Måste säga att engelsmännen är fenomenala vad gäller att skapa bra och välgjorda tv-produktioner. Välgjort, flott och elegant. Allt i ett. Igår startade en ny serie med namn Downton Abbey och den kommer jag garanterat följa om tillfälle ges. Tidsepok tidigt 1900-tal (Titanic har precis gått under), vackra kläder, miljöer och en bra story.

Jag är extremt svag för just serier av detta slag. Minns ni Forsytesagan som gick på 80-talet? Min mamma tittade på den så det är ett tidigt tv-minne för mig. Andra storslagna serier som influerat mig till att vara svag för tvtittande av detta slag är bla. Törnfåglarna, Onedinlinjen och självklart Nord & Syd.

Det görs alldeles för lite storslagna tidsepoksserier nu för tiden!



 
Annars är det skönt att vara hemma även om Stockholm naturligtvis drabbades av snö i slutet av veckan. Typiskt! Just när man börjat tänka att 'Åh nu är nog våren på ingång- undrar vad jag ska ha för planeteringar osv´. Är så förbaskat supertrött på snön och allt merjobb den drar med sig. Bara en sån sak som att tvingas skotta av bilen varenda gång man ska använda den. Dessutom så blir den emellanåt inparkerad - inte av någon annan bil utan av snövallar.

Tack och lov så är jag en av ytterst få i denna stad som har det stora previlegiet att ha en egen parkeringsplats -tack för det farfar - och det är vid tillfällen som dessa som jag sänder dig extra varma och tacksamma tankar.

Nu ska jag dra på mig kappan och bege mig ut på en uppfriskande liten tur ner till ICA. Har nämligen ett ekande tomt kylskåp, insnöad bil (med vall) och en karl som lyser med sin frånvaro...

Mölndal - med L

Jaha, så var man tillbaka på Sveriges framsida -men denna gång i Mölndal. (Det enda lediga hotellrummet enligt vår hotellbokare) Jag har alltid trott att det hetat Möndal men det gör det inte det heter lndal. Informerades tydligt om detta av tjejen i receptionen; L har en betydande funktion.

 

Hyrbilen är inlämnad och jag tar under morgonen tåget tillbaka mot Stockholm. Det snöar och är grått, grått, grått. Mölndal är kanske ett superställe att bo på normalt sett men det enda jag har sett på vägen hit är ett totalt öde centrum med stängda butiker, en och annan alkis och grå himmel och grus. Spårvagnen går faktiskt hit ut så jag borde kanske ta den in till centrum. Just nu lockar badet betydligt mer än en grådag i Göteborg. Kanske orkar jag i kväll (troligen inte) kanske stannar jag inne och bäddar ner mig i sängen och kollar på TV (troligt) Det trista med resor av detta slag är just att man alltid är ensam, ingen att gå ut och äta med eller dela saker med. Boring as hell för att vara ärlig. Tänker på min resande väninnan som alltid har det såhär.

Längtar hem, längtar efter en särskild famn, ögonfransar och särskilt leende. Det är just nu 52 mil emellan oss. Det är 52 mil för mycket.



Demokrati och sjuka kvinnoideal

Tycker det är fantastiskt att se folket resa sig mot regimen runt om i världen. Det började med en fattig grönskasodlare i Tunisien och nu reser sig folket gemensamt mot regim och diktatur i land efter land. Tänk att vi får vara med och uppleva detta, historia skrivs och jag kommer självklart delta i den demonstration som anordnas för att stötta revolutionerna i Tunisien och Egyptien (och nu som det verkar, även i Jemen). Väntar med spänning på hur detta kommer sluta.



Annars är jag extremt banal denna veckan eftersom jag mest tillbringat min arbetstid nere på Fashion Week. Vad är det med dessa sjuka ideal och varför sätter vi inte sätter ner foten för felaktigheten i det sjukt smala på gränsen till anorektiska? Känner sorg över industrins svaghet. Var är de vanliga vackra normalstora tjejerna som speglar den naturligt vanliga kvinnan? Ingenstans!

Känner s o r g.


Le Creuset - en sann njutning för själen

Jag har alltid tyckt att Le Creuset är en snygg serie och efter att ha sett grytan i Mauro & Pluras matprogram vecka efter vecka så har det bara kliat i fingrarna efter att få ha en egen. Eftersom jag redan innan har en vit KitchenAid så blev det idag även en vit Le Creusetgryta och en vit vattenkokare i samma märke.



 



Glider ut i köket och låtsas hämta ett glas vatten men egentligen vill jag bara njuta lite av synen på de nya hushållsfamiljemedlemmarna.

 
Är man knäpp om man kan finna en sån tillfredsställelse i matriella saker? Uch jag måste kanske skärpa mig och ändra på mitt beteende. Kanske är jag för materialistisk? - Men jag skänker pengar till cancerfonden och har varit volontär för flyktingar och har fadderbarn. -

Nej ska njuta. Så det så. Ibland måste man unna sig och idag är en sådan dag.


RSS 2.0